Recension Stryper på Kulturbolaget
Jepp !!!, då var det dags för gig igen och denna gången är det mina gamla 80-tals favoriter Stryper som står på agendan.
Jag och Wursten anländer till Kulturbolagets lokaler på Bergsgatan vid 19.45 rycket och förbandet Audiovision skall äntra scenen ca:20.00. Tröjor inhandlas och strax går svenska Audiovision på. Helt Ok melodisk metal med grunden i 80-talet med tungt malande baskomp och helt ok gitarrspel.
Gruppen består av 2 brödrapar varav det enabrödraparet trakterar sång och bas och det andra trummor och gitarr samt en storvuxen keybordist. Bandet gör sitt för att värma med en 6-7 låtar och får med ett mediokert fyllt KB på noterna.
Huvudakten Stryper har en spartansk scen med endast det absout nödvändigaste , inte ens en backdrop.
Men de har sina gul-svart strajpade instrument och när de intar scenen till tonerna av soldiers under command så har Wursten rätt när han undrat:
-Kommer de att ha sina gul-svart randiga spandex?
Rätt vad gäller trummisen “The visual Timekeeper” Robert Sweet i alla fall som sitter placerad på sidan i sitt trumset längst bak på scenen , nästan lite undanstoppad. Michael Sweet (bror till Robert) som hanterar rytmgitarr och sång (sjunger även i AOR bandet Boston numer) och bandets leadgitarrist Oz Fox är de som är i centrum på scenen och som jobbar hårdast för att leverera en så bra spelning man bara kan.
Setet är ett Best of set med ett par nya låtar instoppade och Jag och Wurren står längst fram lite lätt till vänster om scenen och har en extremt bra placering. Orginalbasisten Tim Gaines är mer som en grundsten i bandet som de bara kan luta sig tillbak på och lita på att han och The Time-Keeper levererar grunden. Spelningen är jävligt bra och till och med den kräsne Korven är mycket nöjd. Han går hem med ett plektrum när tonerna till slagdängan To Hell with the Devil klingat ut ur högtalarna. Mycket bra är vi enade om och försvinner på vart håll i den kalla natten som precis varit sådär varm som bara en kväll med Strypér kan vara.
Have It….



